Montell till Berns! Årets händelse part II

Så igen...Årets händelse.....part 2

Eftersom mitt liv är så innehållsrikt just nu och valet mellan att knappt existera och att göra något åt saken varit väldigt svårt på sistonde...så ycker jag att det är dags att introducera årets händelse nummer två!

Den första var Doudous födelsedag...Då vi gick ut och jag faktiskt hade kul..MEn det va typ senast jag var ute också...som ni märker så går jag inte ut längre..tragiskt kan man tycka....för vem vill beröva världen mitt vackra ansitke, humor och charm?:)
I alla fall efter mycket om och men så ser jag faktiskt fram emot att gå ut nu på fredag, just för att det är en artist som uppträder och det förhoppningsvis kommer va bra musik... A just d, har glömt att berätta att jag knappt dricker längre....VAD HAR HÄNT OCH VEM E DU? undrar du nu...

MEn känner verkligen att jag inte behöver hälla i mig 5 drinkar på en kväll, och absolut inte för att ha kul...Sen kan det faktiskt va kul att känna att man har nån kontroll på dansgolvet...MEn tro nu inte att jag är en person som går omkring och tycker att jag är duktig för att jag inte dricker, de borde skjutas...så torrt!
En caipirroshka slinker alltid efterlängtat ner för min vackra halsstrupe.

Som du märker ger jag mig själv komplimanger nuförtiden för killarna i Sverige har blivit GAY, GAY, GAY!! Inte ens turk-Hassan och hans farbror gör "kizzz-kizzz" ljud efter mig när jag går till pendeln på morgonen...TRAGISKT!

Puss & kram - vi ses på stan! Ha ha ha ha ha

Te quiero mami!

Te quiero mami... y te hecho de menos...
Es la primera ves en mi vida que tu no estas aqui y me haces falta.
Es la primera ves en mi vida que no te puedo hablar cuando yo quiera.
Es la primera ves en mi vida que siento lo que estoy sentiendo y no lo entiendo...
Pero si se que no lo quiero sentir otra ves...y no quiero estar lejos de ti.



Min mamma är i Peru och jag saknar henne...Jag har aldrig tidigare kännt mig så långt ifrån min mamma. För när jag tänker efter så är det första gången i mitt 23:åriga liv som det är min mamma som är bortrest och jag inte kan nå henne när jag vill. Visst har vi varit borta från varandra tidigare men inte så här....
Hade önskat jag kunde följt med för hon åker alldeles själv o Peru är inte den säkraste platsen i värleden direkt...

Har heller aldrig uppskattat allt hon gjort för mig. Nu när man börjar komma upp i en vuxen ålder så har jag märkt att min mamma faktiskt gjort mycket, mycket bra saker för min skull. Saker som jag trodde alla föräldrar gjorde för sina barn. Saker som jag tagit för givet att "alla föräldrar gör". Men det visade sig att alla föräldrar inte gör så...

Men jag är så tacksam nu idag för allt hon gjort för mig. Hade verkligen inte varit den människa jag är idag utan min mami.
Men det är svårt...mamma och jag...vi är väldigt olika...och vi har glidit ifrån varandra och det är svårt att hitta tillbaka till varandra men jag saknar henne så och vi jobbar på det... Jag tänker inte ge upp det här för jag gillar vekligen inte hur det känns att vara utan henne...



Yo te qiero mami.

Helsingborg.....Stjuuuoooooolen = stolen på skånska

Så vi va i Helsingborg o plåtade Henke Larsson...en mycket trevlig kille...eller man . Han är ju ändå 35 år och jag antar att man klassas som man då, eller?

Any who! Plåtningen top ju ca 1 timme sen hade vi ju hela dagen att spendera i Helsingborg som jag faktiskt gillade. Det är en väldigt fin stad, jätte mysigt:)
Vi besökte ett Slott som hette Sofiero, det va helt magiskt, slottet hade en enorm trädgård som inte likar nått jag sett(åtninstonde inte i Sverige). Det var MAGNIFIKT som Alice i underlandet typ.... freaky!

Men vi kan ju inte lämna Helsingborg utan att jag gör bort mig...det är ju omöjligt!!!

Så vad gör då vår kära Cecilia, Alexandra, Melissa, Cecy, Cissi, Pu (kärt barn har måååånga namn..eller bara latina...ha ha) JO! Henke ska vara Tor åskguden på bilden. Så Under själva Henke plåtningen så hjälper hon Henke med att rätta till sin klädsel att antal gånger. MEN... när hon efter 511 gången petat ner tunikan (som korvade sig på magen) in i det breda skärpet så tyckte hon att det skulle ju vara smartare att bara dra tunikan underifrån istället o börjar gå ner med handen MELLAN HANS BEN!!! ÄR DU HELT BLÅÅÅÅÅST CECY!! ja, faktiskt"

VAd gör hon då?! Undrar ni...

Jo så jag vänder mig om och intar min "jag är död ställning*( som djur gör när faran kommer). Men då ser Susanne, den andra assistenten, minen min och börjar asflabba o det gör även Henke....Så påltningen stannar upp för alla måste sluta skratta tills Caroline fick säga till de o sluta....

Jag gömde mig Bakom Caroline , fotografen, och ville dö....

Men ack nej...jag överlevde!